har varit full rulle idag. klockan 9 var jag på bilprovningen. besiktningen gick jättefort och killen var (hör och häpna) jätte trevlig och faktiskt lite rolig. tänka sig. blankt papper blev det. ingenting som blev anmärkning på. har aldrig haft en så hel bil tror jag :)
glad i hågen körde jag hem och så ringde vi lite viktiga telefonsamtal. typ som försäkring och elavtal. bredband funderar gubben nog fortfarande på. jag har inga inlägg där inte. han vet nog bäst vad han vill ha.
sen åkte jag ut till lugnet igen, för vinterdäcken fick jag ju inte på igår inte. fast det var planerat. men se det gick inte så smidigt som man kan tro. min bil är mycket bra. mycket bra, men vid däckskifte är den lite bråkig! förutom att det är olika däck för sommar och vinter, så har min bil även sommarbultar och vinterbultar. dessa är inte lika stora så för att byta fyra däck på min bil krävdes även fyra olika storlekar på hylsorna man skulle skruva av och på muttrarna med också. ett jäkla härj.
detta till trotts, lyckades syster och jag byta däck på både hennes och min bil. så nu är det gjort också. förövrigt har det inte hänt så mycket idag, slappat med lusen bara. nu ska jag betala mina räkningar och sedan krypa till kojs tror jag, ögonen vill inte riktigt vara öppna längre.
fredag 30 november 2012
torsdag 29 november 2012
själa-paradiset.
idag när jag slutade jobbet, åkte jag hem till skogen för att hämta min lilla lus. skulle bara hämta henne och eventuellt kanske slänga på vinterdäcken på bilen. som vanligt blev det inte som planerat.
Monica kom, med Sheba, och så blev det skogspromenad. syster och jag gick åt ett håll och mamma och Monica gick det andra, så möttes vi. åh vilken härlig promenad. det var så där lagom kallt, så det bet lite i kinderna och näsan. perfekt! sen kom snön...stora vita flingor som dalade ner i massor. helt underbart!
när vi kom hem, skulle mamma och Monica måla. hon hade med sig tavlan hon målat av mig och lusen. den ska jag hänga upp i nya huset.
medan mamma och Monica målade så blev syster och jag hungriga. så istället för att, som planerat, köra hem började vi laga lasagne. så jag blev kvar hele dagen och ändå fick jag inte på vinterdäcken. men jag fick med mig viltkött hem och det är ju verkligen inte fy skam!
att förstå.
varför är man så elak mot sig själv? varför kan man inte bara behandla sig själv som man behandlar sina vänner? har någon svaret på den frågan, vill jag gärna ha ett svar.
jag tror jag har världens finaste och mest underbara vän i fröken M! vi är egentligen så otroligt lika så det kanske inte är så konstigt att hon vet precis vad som rör sig i mitt huvud och vad jag behöver. i natt jobbade jag dygn. hade väldiga våndor inför detta, på årsdagen och allt. en människa hörde av sig angående detta gissel. M! hon var den ända som förstod! älskade underbara människa, vad du betyder mycket för mig!!!
hon ringde igår kväll. inte skickade nått tafatt sms att hon tänkte på mig. det gjorde förvisso ingen annan heller. hon ringde mig. bara för att tala om att hon fanns. att hon visste vad som rörde sig i min hjärna och kropp. hon sa precis det jag behövde höra, och hon lyssnade på det jag ville ha ut ur mig. det sista som hon sa innan vi la på, var "ring om du behöver mig i natt!!" och genast släppte allt! bara genom att tala om att hon fanns, släppte hela tyngden fån hjärtat.
tack älskade vännen. på måndag vet jag PRECIS vad du går igenom!!! älskar dig!
jag tror jag har världens finaste och mest underbara vän i fröken M! vi är egentligen så otroligt lika så det kanske inte är så konstigt att hon vet precis vad som rör sig i mitt huvud och vad jag behöver. i natt jobbade jag dygn. hade väldiga våndor inför detta, på årsdagen och allt. en människa hörde av sig angående detta gissel. M! hon var den ända som förstod! älskade underbara människa, vad du betyder mycket för mig!!!
hon ringde igår kväll. inte skickade nått tafatt sms att hon tänkte på mig. det gjorde förvisso ingen annan heller. hon ringde mig. bara för att tala om att hon fanns. att hon visste vad som rörde sig i min hjärna och kropp. hon sa precis det jag behövde höra, och hon lyssnade på det jag ville ha ut ur mig. det sista som hon sa innan vi la på, var "ring om du behöver mig i natt!!" och genast släppte allt! bara genom att tala om att hon fanns, släppte hela tyngden fån hjärtat.
tack älskade vännen. på måndag vet jag PRECIS vad du går igenom!!! älskar dig!
tisdag 27 november 2012
måndag 26 november 2012
lyckorus
det är ju helt sjukt va ett bra besked kan få hela kroppen att bubbla av lycka. hela kroppen bara fylldes av energi på två röda sekunder. jag vet att det är helt galet, men jag är så sjukt lycklig att jag inte hittar ord som kan beskriva det.
nog om det. idag har jag lagat porterstek i min ensamhet. varit riktigt sugen på det ett tag nu, så det är ju så typiskt att sambon ska jobba kväll när man äntligen kan laga mat i köket igen, men desto mer till mig.
nu ska jag nog fortsätta packa. det tar lixom aldrig slut. jag börjar få lite smått panik att jag inte kommer hinna. och den där utrensningen som jag började med så himla bra, den har upphört fullständigt. just nu försöker jag bara få alla sakerna i lådor så att det blir klart.
det ska bli riktigt skönt att vara ledig över denna helgen också, så man hinner med lite. jag har ju inte ens börjat tänka på all bråte vi har i källaren. oj, oj, oj. det får bli som det blir.
verkar som att denna datorn e superduktig på att blogga. hoppas det håller i sig bara.
nog om det. idag har jag lagat porterstek i min ensamhet. varit riktigt sugen på det ett tag nu, så det är ju så typiskt att sambon ska jobba kväll när man äntligen kan laga mat i köket igen, men desto mer till mig.
nu ska jag nog fortsätta packa. det tar lixom aldrig slut. jag börjar få lite smått panik att jag inte kommer hinna. och den där utrensningen som jag började med så himla bra, den har upphört fullständigt. just nu försöker jag bara få alla sakerna i lådor så att det blir klart.
det ska bli riktigt skönt att vara ledig över denna helgen också, så man hinner med lite. jag har ju inte ens börjat tänka på all bråte vi har i källaren. oj, oj, oj. det får bli som det blir.
verkar som att denna datorn e superduktig på att blogga. hoppas det håller i sig bara.
lördag 24 november 2012
:) :)
verkar som att denna datorn, än så länge, är mycket bättre på att blogga än den gamla.
sedan jag skrev här sist har jag fått två glädjande överraskningar. ena vill jag spara för mg själv ett tag, och fundera på om ifall jag vill dela den med någon. har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra än.
men den andra överraskningen är helt oslagbar! jag fick ett sms ifrån therese idag. hon skrev;
"Hej går det bra den 7 dec att skriva/ta över huset om inget oförutsägbart händer?..." det är typ 2 veckor dit bara! hur ska jag hinna packa allt nu då?? tur att jag började i så god tid. jag vågar nästan inte tro på det. men sms:et lyder precis likadant alla gångerna jag läser det, så det är nog sant.
så nu är det ju synd att jag är typ tok-uppbokad i morgon. hmm. först ska jag och mamma räfsa lite löv nere på klubben och träna hundarna lite. sen hade jag tänkt att åka ut till huset och kanske mäta lite och fundera på hur jag vill ha det och kanske fundera lite på tapeter. höhö, undrar om jag ska ta med min kära sambo så han får vara med också, eller om jag ska låta bli. vi får se hur jag gör.
måste ju i alla fall mäta fönsterna så jag kan köpa gardiner som passar. oj va bråttom det blev nu då. diskbänken är på platts nu äntligen. det är kopplat både vatten och avlopp, så det går faktiskt att både diska och laga mat igen. äntligen.
nu får det vara färdig bloggat för idag. två inlägg på samma dag är mer än jag gjort sammanlagt på flera veckor.
sedan jag skrev här sist har jag fått två glädjande överraskningar. ena vill jag spara för mg själv ett tag, och fundera på om ifall jag vill dela den med någon. har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra än.
men den andra överraskningen är helt oslagbar! jag fick ett sms ifrån therese idag. hon skrev;
"Hej går det bra den 7 dec att skriva/ta över huset om inget oförutsägbart händer?..." det är typ 2 veckor dit bara! hur ska jag hinna packa allt nu då?? tur att jag började i så god tid. jag vågar nästan inte tro på det. men sms:et lyder precis likadant alla gångerna jag läser det, så det är nog sant.
så nu är det ju synd att jag är typ tok-uppbokad i morgon. hmm. först ska jag och mamma räfsa lite löv nere på klubben och träna hundarna lite. sen hade jag tänkt att åka ut till huset och kanske mäta lite och fundera på hur jag vill ha det och kanske fundera lite på tapeter. höhö, undrar om jag ska ta med min kära sambo så han får vara med också, eller om jag ska låta bli. vi får se hur jag gör.
måste ju i alla fall mäta fönsterna så jag kan köpa gardiner som passar. oj va bråttom det blev nu då. diskbänken är på platts nu äntligen. det är kopplat både vatten och avlopp, så det går faktiskt att både diska och laga mat igen. äntligen.
nu får det vara färdig bloggat för idag. två inlägg på samma dag är mer än jag gjort sammanlagt på flera veckor.
om två veckor är det äntligen vårt <3
nystart
tjoho.
nu har jag varit extremt dålig på att blogga igen. dåligt av mig, men...nä, jag har väl ingen egentlig ursäkt eller undanflykt. inte ens en lögn.
det har ju varit lite knepigt också eftersom min dator valde att avliva sig själv. den bara kapade sin livlina helt utan förvarning. typiskt tekniken eller hur? eller kanske det var mitt fel, att jag inte vårdade den som jag borde? skit sak samma, nu är skiten utbytt i alla fall. så nu får vi se om den här datorn är bättre på att blogga än den gamla.
just denna veckan har jag verkligen funderat över hur otroligt fort tiden går. varför uppskattar man inte livet mer? det går ju tydligen så fort så man hinner inte med. eller jag i alla fall. vad gör man egentligen på dagarna? absolut ingenting av egentliget värde, oftast. ta den här dagen tex. vaknade runt nio. klev upp och gosade med lusen lite. gick på toa, insåg att mitt vänster öga var helt igensvullet, drog en djup suck. släckte lyset på dass och gick in till tv-rummet. stängde på aparaten, datorn och liket (den gamla datorn) för att för typ trettio-elfte gången göra ett försök att flytta över bilder och musik till nya "super-braiga" datorn.
satt ingen långstund innan sambon skickade ett sms. han låg i sängen. i rummet bredvid. med dörren mellan öppen. men istället för att ropa på mig, skickar han ett sms. japp, så kommunicerar vi. oftast via datorn. eller sms. det händer att vi springer på varandra i typ köket och då stakar vi fram någon trevlig och vänlig hälsningsfras för att sedan skyndsamt skingra oss igen.
nu tappade jag tråden, vad ville jag ha sagt med detta?? jo, just det! då fick jag ett sms och tog min bensin-tomma bil ner till mcd för att köpa frukost/lunch/middag, vad man nu vill kalla det. kom hem och rastade lusen på tomten, medan sambon började äta. sedan dess har jag suttit här tror jag. fan va dåligt.
på onsdag har det redan gått et år. ett helt fucking jävla år! för ett år sedan gick jag in i väggen och lovade mig själv att;
1. ta hand om mig själv och lyssna på min kropp.
2. uppskatta allt och alla runt omkring mig.
3. tänka igenom alla beslut för att få ut det mesta av allt.
4. förverkliga mina drömmar.
5. lära mig att säga NEJ och be om hjälp.
lever jag som jag lär? tar jag hand om mig själ? nej. jag är skitdålig på att träna. jag är kass på att äta nyttigt. har riktigt dålig karaktär vad gäller detta. jag går ALLTID osminkad och i mjukiskläder, som det dessutom är hål i från när lusen var liten. lyssnar jag på min kropp det minsta? nix. ständig värk lite varstans, sömnsvårigheter och tristess talar väl sitt tydliga språk. dumt, väldigt dumt.
uppskatar jag alla omkring mig då? njae..jag tycker mest att jag bara klagar. eller förresten, det gör jag, jag uppskattar allt och alla runtom mig., jag älskar min lilla lus, avgudar min underbara sambo (för det mesta), skulle kunna döda för min familj och blir lycklig av mina vänner (de få jag har). men jag är verkligen jättedålig på att tala om det för dom. jag verkar tro att de alla har tankeläsning som super-hjälte-förmåga. men inte gör jag någonting åt det inte. pucko!
det där med att inte göra något på ren och skär impuls då? det borde väl inte vara något svårt att lyckas med? jopp, om man äger mitt namn så är det tydligen helt omöjligt. hunden var en ren impuls. datorn var ren impuls. att köpa hus var definitivt impuls. nu var väl just dessa exempel inga beslut jag på något sett ångrar, tvärtom faktiskt. jag skulle förmodligen tagit samma beslut även om jag hade tänkt efter före. så här i efterhand kan jag ju tycka att jag var lite väl kvick med hundköpet, jag borde nog läst på om rasen lite mer innan. och datorn var väl ingenting som var livsnödvändigt, men den var så fin.
nummer fyra då? jo, här skulle man väl ändå kunna säga att jag lyckats. jag har ju ända sedan jag fick ta beslutet att låta min schäfer somna in, drömt om en ny hund, så den drömmen är ju avklarad och avbockad. huset är ju också en riktig dröm som bli sann. det är ju inte vilket hus som helst, det är ju verkligen mitt DRÖMHUS!! så, jo. denna kategorin får jag godkänt på. sitter här och nickar instämmande för mig själv, som för att övertyga mig ännu mer om att jodå, här fröken har du en klar och grön bock serru!
sista punkten då. att bara säga nej eller be om hjälp kan ju tyckas vara en simpel uppgift, men inte om man äger mitt namn. då verkar det vara helt omöjligt att lyckas med detta. jag får väl återkomma med avhandlingen av denna punkten i slutskedet av mitt liv för att se hur jag lyckades. eller misslyckades. nåja, en av fem är väl ändå en bedrift tycker jag. nä, vem försöker jag lura? inte ens jag kan övertyga mg själv om att detta skulle vara någonting som skulle likna en bedrift. inte en lite imponerad av detta. men nästa år, då minsann ska resultatet vara annorlunda. japp. nästa år ska jag ha minst fyra gröna bockar i listan. den femte verkar ju vara ouppnåelig. nä, vem försöker jag lura? när detta är publicerat kommer jag slänga mig på soffan igen, stänga på tv:n och dra filten över huvudet. allt för att förtränga det jag precis konstaterat här. nästa år kommer se precis likadant ut. stress, känslan av att inte riktigt lyckas, men va tusan, då kan man ju alltid flytta fram eländet till året därpå. man har ju en hel livstid att lyckas, eller?
nu har jag varit extremt dålig på att blogga igen. dåligt av mig, men...nä, jag har väl ingen egentlig ursäkt eller undanflykt. inte ens en lögn.
det har ju varit lite knepigt också eftersom min dator valde att avliva sig själv. den bara kapade sin livlina helt utan förvarning. typiskt tekniken eller hur? eller kanske det var mitt fel, att jag inte vårdade den som jag borde? skit sak samma, nu är skiten utbytt i alla fall. så nu får vi se om den här datorn är bättre på att blogga än den gamla.
just denna veckan har jag verkligen funderat över hur otroligt fort tiden går. varför uppskattar man inte livet mer? det går ju tydligen så fort så man hinner inte med. eller jag i alla fall. vad gör man egentligen på dagarna? absolut ingenting av egentliget värde, oftast. ta den här dagen tex. vaknade runt nio. klev upp och gosade med lusen lite. gick på toa, insåg att mitt vänster öga var helt igensvullet, drog en djup suck. släckte lyset på dass och gick in till tv-rummet. stängde på aparaten, datorn och liket (den gamla datorn) för att för typ trettio-elfte gången göra ett försök att flytta över bilder och musik till nya "super-braiga" datorn.
satt ingen långstund innan sambon skickade ett sms. han låg i sängen. i rummet bredvid. med dörren mellan öppen. men istället för att ropa på mig, skickar han ett sms. japp, så kommunicerar vi. oftast via datorn. eller sms. det händer att vi springer på varandra i typ köket och då stakar vi fram någon trevlig och vänlig hälsningsfras för att sedan skyndsamt skingra oss igen.
nu tappade jag tråden, vad ville jag ha sagt med detta?? jo, just det! då fick jag ett sms och tog min bensin-tomma bil ner till mcd för att köpa frukost/lunch/middag, vad man nu vill kalla det. kom hem och rastade lusen på tomten, medan sambon började äta. sedan dess har jag suttit här tror jag. fan va dåligt.
på onsdag har det redan gått et år. ett helt fucking jävla år! för ett år sedan gick jag in i väggen och lovade mig själv att;
1. ta hand om mig själv och lyssna på min kropp.
2. uppskatta allt och alla runt omkring mig.
3. tänka igenom alla beslut för att få ut det mesta av allt.
4. förverkliga mina drömmar.
5. lära mig att säga NEJ och be om hjälp.
lever jag som jag lär? tar jag hand om mig själ? nej. jag är skitdålig på att träna. jag är kass på att äta nyttigt. har riktigt dålig karaktär vad gäller detta. jag går ALLTID osminkad och i mjukiskläder, som det dessutom är hål i från när lusen var liten. lyssnar jag på min kropp det minsta? nix. ständig värk lite varstans, sömnsvårigheter och tristess talar väl sitt tydliga språk. dumt, väldigt dumt.
uppskatar jag alla omkring mig då? njae..jag tycker mest att jag bara klagar. eller förresten, det gör jag, jag uppskattar allt och alla runtom mig., jag älskar min lilla lus, avgudar min underbara sambo (för det mesta), skulle kunna döda för min familj och blir lycklig av mina vänner (de få jag har). men jag är verkligen jättedålig på att tala om det för dom. jag verkar tro att de alla har tankeläsning som super-hjälte-förmåga. men inte gör jag någonting åt det inte. pucko!
det där med att inte göra något på ren och skär impuls då? det borde väl inte vara något svårt att lyckas med? jopp, om man äger mitt namn så är det tydligen helt omöjligt. hunden var en ren impuls. datorn var ren impuls. att köpa hus var definitivt impuls. nu var väl just dessa exempel inga beslut jag på något sett ångrar, tvärtom faktiskt. jag skulle förmodligen tagit samma beslut även om jag hade tänkt efter före. så här i efterhand kan jag ju tycka att jag var lite väl kvick med hundköpet, jag borde nog läst på om rasen lite mer innan. och datorn var väl ingenting som var livsnödvändigt, men den var så fin.
nummer fyra då? jo, här skulle man väl ändå kunna säga att jag lyckats. jag har ju ända sedan jag fick ta beslutet att låta min schäfer somna in, drömt om en ny hund, så den drömmen är ju avklarad och avbockad. huset är ju också en riktig dröm som bli sann. det är ju inte vilket hus som helst, det är ju verkligen mitt DRÖMHUS!! så, jo. denna kategorin får jag godkänt på. sitter här och nickar instämmande för mig själv, som för att övertyga mig ännu mer om att jodå, här fröken har du en klar och grön bock serru!
sista punkten då. att bara säga nej eller be om hjälp kan ju tyckas vara en simpel uppgift, men inte om man äger mitt namn. då verkar det vara helt omöjligt att lyckas med detta. jag får väl återkomma med avhandlingen av denna punkten i slutskedet av mitt liv för att se hur jag lyckades. eller misslyckades. nåja, en av fem är väl ändå en bedrift tycker jag. nä, vem försöker jag lura? inte ens jag kan övertyga mg själv om att detta skulle vara någonting som skulle likna en bedrift. inte en lite imponerad av detta. men nästa år, då minsann ska resultatet vara annorlunda. japp. nästa år ska jag ha minst fyra gröna bockar i listan. den femte verkar ju vara ouppnåelig. nä, vem försöker jag lura? när detta är publicerat kommer jag slänga mig på soffan igen, stänga på tv:n och dra filten över huvudet. allt för att förtränga det jag precis konstaterat här. nästa år kommer se precis likadant ut. stress, känslan av att inte riktigt lyckas, men va tusan, då kan man ju alltid flytta fram eländet till året därpå. man har ju en hel livstid att lyckas, eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)