pickup tur till landet

fick den här bilden i morse när Johan skulle köra ut Lusen till lill-syrra :)

hund-boom

d har varit en riktig baby-boom bland vänner och bekanta ett tag, men nu verkar d som att intresset för att skaffa barn har bytts mot intresset att skaffa hundvalp. hyresgästerna hämtade sin taxvalp ikväll, evve å Petter hämtade sin valp idag. carro å Erik har också en valp hemma.

min lilla lus har nog kommit in i trottsåldern, för hon lyssnar bara när hon vill. idag sprang hon ut rakt över vägen. jävla hund. nä, ja vet att hon bara e valp å att hon inte e som nova, men när sånt här händer går lixom luften ur mig. alla "tänk om" kommer. tänk om hunden hon sprang efter hade bitit henne, tänk om det kommit en bil, tänk om hon sprungit så långt att ja inte hade fått tag på henne, tänk om..

hemska tanke. nu blir d att lugna sina nerver me jordgubbspajen som står i ugnen. imon blir d jobb igen. vill inte egentligen, men man måste ju.

slapp å slö.

dagen började grymt bra. strax efter nio i morse kom Malin å Abbe. samla ihop sele, lina, köttbullar å snittslar. snöra på kängorna å åka ut i skogen för att lägga spår.

Malin traskade iväg i sitt spår å sedan la ja mitt. Abbe tog god tid på sig väldigt god tid. Lusen å ja orkade inte vänta, så ja tänkte att vi kunde ta vårt spår undertiden. sagt å gjort. på me selen å knäppte på linan å sen va Lusen borta.

hon tog spåret jättesnabbt å hittade köttbullarna snabbare än snabbt. så nästa gång måste ja nog låta spåret ligga lite längre. men va kul d e.

när vi var färdiga i skogen å kom hem, ringde mamma å undrade om vi skulle åka å träna lite agillity. d ville vi så klart. iväg igen å ner klubben. alvin va ganska duktig, men Lusen ville inte alls träna, hon ville bara leka.

när vi kom hem igen la ja mig i soffan me huvudvärk. Lusen somnade å tydligen jag också tillslut, för runt fem vaknade ja till igen.

nu har ja knas-ont i mitt knäveck, å benhinnorna på vänster ben. höger känns inget alls. förutom möjligtvis lite i vristen efter vrickningen.

tiden rinner iväg. nu ska ja börja fixa lite gott tills älsklingen kommer hem. allt igenom en bra dag iallafall.

Tappade öron

Har precis kommit hem från hundklubben. Det märktes att matte varit slö idag efter helgens jobb. Hon hade jätte svårt med passiviteten å koncentrationen existerade inte alls ikväll.

Men hon blev tydligen trött ändå, för nu ligger hon vid mina fötter å sover. Så någon nytta gör det ju säkert ändå. Men ja önskar ju så klart att hon lyssnade mer på mig. D går super här hemma och oftast i hyltan å örsjö. Vi får väl träna mer på kontakt å inkallning å hoppas på bättring antar ja. Nu ska ja sätta igång datorn å kolla om ja hittar något underbart hus ja vill flytta till.

I hemmets lugna vrå.

Då va helgens två dygnspass över å man kommer hem i tron att man ska få vila sig. D kommer inte att hända, för jag har en lykka.

Ingen blir så lycklig som en lykka när  matte kommer hem, å ingen blir så lycklig som en matte me e lykka.

Så istället för att lyssna på kroppen som skriker efter vila, lyssnar matte på hjärtat som skriker lykka. Istället för att lägga mig i soffan, sätter ja.mig på golvet å tar tacksamt emot kärleken från min älskade lilla hund.

Att se livets små glädjeämnen

D e inte alltid livets vatten flyter lugnt i bäcken bara för att du släpper din barkbåt där. I samma stund du ser din båt försvinna under d lilla vattenfallet, kommer besvikelsen farande som en vårflod helt utan förvarning.

Ingenting blir sällan som man tänkt sig, men i enstaka ljusglimtar, skymtar man ändå sin barkbåt som guppar upp-och-ner i den lilla källan där bäcken mynnar ut.

D blir alltid en ny dag i morgon, å vem vet, kanske e d i morgon din barkbåt klarar sig igenom vattenfallet utan att kantra?

I morgon vet du...

med elsas ögon

vet inte hur många gånger jag har försökt, men alltid kommer någon eller någonting ivägen. hur långt orkar en människa innan hoppet är slut?