måndag 25 juni 2012

I hemmets lugna vrå.

Då va helgens två dygnspass över å man kommer hem i tron att man ska få vila sig. D kommer inte att hända, för jag har en lykka.

Ingen blir så lycklig som en lykka när  matte kommer hem, å ingen blir så lycklig som en matte me e lykka.

Så istället för att lyssna på kroppen som skriker efter vila, lyssnar matte på hjärtat som skriker lykka. Istället för att lägga mig i soffan, sätter ja.mig på golvet å tar tacksamt emot kärleken från min älskade lilla hund.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar