varför är man så elak mot sig själv? varför kan man inte bara behandla sig själv som man behandlar sina vänner? har någon svaret på den frågan, vill jag gärna ha ett svar.
jag tror jag har världens finaste och mest underbara vän i fröken M! vi är egentligen så otroligt lika så det kanske inte är så konstigt att hon vet precis vad som rör sig i mitt huvud och vad jag behöver. i natt jobbade jag dygn. hade väldiga våndor inför detta, på årsdagen och allt. en människa hörde av sig angående detta gissel. M! hon var den ända som förstod! älskade underbara människa, vad du betyder mycket för mig!!!
hon ringde igår kväll. inte skickade nått tafatt sms att hon tänkte på mig. det gjorde förvisso ingen annan heller. hon ringde mig. bara för att tala om att hon fanns. att hon visste vad som rörde sig i min hjärna och kropp. hon sa precis det jag behövde höra, och hon lyssnade på det jag ville ha ut ur mig. det sista som hon sa innan vi la på, var "ring om du behöver mig i natt!!" och genast släppte allt! bara genom att tala om att hon fanns, släppte hela tyngden fån hjärtat.
tack älskade vännen. på måndag vet jag PRECIS vad du går igenom!!! älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar